Depression - a vicious circle
I have learned over time that Depression is a vicious circle, and consists of different parts.
But what are those parts ?
How do we humans really work?
In most cases the reasons for many, it´s most often affected by
* Ambient
* Emotions ---> physical activities
* Thoughts--> Activity
But where do the depression begin, in which one of them parts?
It's really hard to say and to know sometimes where this feeling comes from and where / how it started. because the causes can be more than one.
But after my own experience I know that it can be started with negative thoughts, which leads to unpleasant emotions, such feelings of no hope, the bad feelings make you pull away from relationships or they just make you feel unloved. Make you feel that you are not good enough for anybody.
But what difference does it make to know where it started once you are already there Thats what we think most of the time right`?
Overcoming depression is complicated and requires a lot of energy, hope and patience.
And I know how difficult it is to get to everything when you are feeling down.
You can stop the bad feeling I promise.
But one foot infront of the other, slowly but surely. 
I think the most powerful "medicine" for depression is yourself,and thinking that you are Not alone.
I think that we people become more depressed the more we observe our bad symptoms and talking badly about them all the time with others.
I mean of course it is good to release the pressureand talk about it but doing it the right way.
I mean that we can become better at learning to see signs of that we do have the opportunity to become "healthy", we need to learn to see things from a brighter side and talk about THAT with others. Not just be negative. 
When you get depressed you often leave hobbies and other social life aside.
Have you ever thought about it?
Consciously or unconsciously, it happens!
Why?
Well cus it is The "easiest way" I guess, we just let it happen because we always think that we can deal with our problems by our selves and with nobody else cus they will never understand the position we are in,right?
But I´ve learned that it isn´t always like that.
The depression becomes worse if you are not doing something that gives pleasure,joy.
You know, it´s so important to be open to things that gives happiness, joy, lust for more than just negativity.
Why do we behave like this when we know basically that it doesn´t give us anything good.
Sometimes it´s very hard to see what is cause and what is effect to all of this.
Question:
* Aren´t we doing anything funny because we are down and depressed?
* Or are we so depressed because we are not doing anything that is fun?
* Or are we down there because we can´t see anything Good and funny happen?
We must learn to rely on the ability to help ourselves.
You can not just ask someone else to give you a "happiness pill" and believe that it will heal all your wounds, No, no.
It doesn´t work that way, you know.
But believe me, the joy is there, somewhere.
How difficult it is to rediscover it.
You will find it.
But we must have hope.
Sooner or later you are no longer going to be in the same dark room as from before.
With the right "treatment", and it could be anything from
Self-help, support of loved ones, psychotherapy, anything that gives you that little extra brightness and joy,so just about anything but what feels right for YOU.
Each person is individual and feel things in their own way.
Draws its own conclusions about things and suffer in their own way.
What´s important here is to Listen,Respond and Act.
YOU are your own, one and only "Lucky-Pill".
HUGS and lots of LOVE!
Marisel
Känslokall vs Överdrivet känslosam
Har Du någonsin hamnat i en situation med din partner där, "han reagerar inte då du tycker att han SKA reagera" Och sen att du själv är för känslosam"?
Visst, jag vet.
Jag tror att vi alla har gått igenom liknande moment någongång,och får man inge stop för det i tid kan det ta oerhört mycket skada i en relation.
Ett ex, hans/hennes okänslighet, otillgänglighet,ignorans och distans gör att man känner Vrede,eller hur.
Man söker ju efter respons när man själv känner att något är viktigt och borde uppmärksammas.
Oftast händer det att den "kalla" personen drar sig undan alla konfrontationer och verkar inte kunna visa sina Verklga feelings.Det känns som att man pratar med en vägg då personen vägrar att tala med en.
Dom väljer att i sådanna situationer ta större intresse för annat, exempelvis WORK.
Det typiska, work work work det är allt dom kan skylla på verkar det som när dom vill komma undan.
Dont get me wrong, jag menar INTE att jobbet inte är vitkigt, but you and your partner är minst lika viktiga. Det är ju basen i ditt vardagliga liv,isnt it?
En annan punkt är också att så fort man instisterar lite så börjar klagomålen.
"Du är för känslig, reagerar för starkt och tappar greppet för fort,för dramatisk"
Med andra ord blir man tjatig i deras ögon och vi känner oss tjatiga och mår ännu sämre.
Den ena raka motsatsen till den andra.
The funny part is that, typiskt nog så var det säkert just dom egenskaper som man klagar på nu som i början attraherade varann.
Den lugna stillsamma mot den känslomässigt spontana. Man liksom kompletterar varann på något sätt men det kan ju med tiden så lätt gå ut ur spår.
Man glömmer bort att hålla balansen,cus its Hard to do that.
En person som som utrycker sina känslor inte bara för sig själv utan också åt sin partner kommer att stämplas som Hysterisk och irriterande alltid.
Den överfunktionen funkar inte,det är inte rättvist, inte heller är "underfunktionen att inte känna något alls eller att inte vara ärlig och sen dra sig undan.
Det är alltid svårt att få jämnvikt på allt, och oftast när man är ett par och försöker vi få till det så gör vi det oftast på fel sätt.
Har ni tänkt på det, att ju mer tiden går så försöker vi helt omedvetet ibland att ändra på varann.
Man vill alltid ha det på sitt sätt mer eller mindre.
Ex. " Den känslostarka tjejen som tjatar på sin partner på att han ska öppna sig mer och ge åsikt åt sina känslor" ... WRONG!!! very WRONG... det försöket blir värre, det gör att han blir kyligare och tar ännu mer avstånd.
Eller , "den kylige pojkvännen som försöker få sin partner som är känslosam att resonera lugnt och logiskt" WROONG , det gör att man blir ännu mer uppjagad.
Ser ni den onda basen man bygger upp då man tror att man försöker att bättra relationen med den metoden??
Jo Båda följer med andra ord GAMLA rutiner och fortsätter på det gamla vanliga medan dom försöker att ändra på sin partner. På det här sättet förvärrar man jämvikten, och det blir till ett större problem.
Sluta skyll på varann hela tiden, visst kan man ta upp vissa punkter i lugn och ro MEN gör det inte svårare än vad det redan är.
Att sitta fast i ett problem är inte kul för någon,varför låser man sig på det här sättet om det är så onödigt?
Det behöver inte bara betyda att man inte kan uttrycka sina starka känslor som vrede tex.
Många kvinnor har mycket lätt att bli arga och visar det helt utan svårigheter ibland,och det kan förvärra.
Man förstår ju i längden att det ibland inte leder någonstans och man måste då inse att något måste förändras,pröva på något annat.Ibland kan vi sitta fast tills vi kan lita på att det är "riskfritt" att komma loss.
Emellanåt fortsätter vi ändå med samma grälmönster som inte leder någonstans.
Det är mänskligt att när vi blir arga reagerar vi så starkt och känslomässigt på vad den ADNRA gör mot oss eller hur... vilket gör i sin tur att VI glömmer att iaktta vår egen ROLL .
VIKTIGT!! Att kunna iaktta sig själv är inte allls samma sak som att lägga skulden på sig själv, vilket vi kvinnor oftast är Experter på.
Att kunna se vad VI själva gör med vårat beteende är att kunna se och observera samspelet mellan oss själva och andra och att inse att andras beteende mot oss har alltså att göra med hur VI uppträder mot dom.
Does that make any sense ? YES it does!!
Vi kan inte göra så att en annan människa ändrar sig eller hur? Don´t waste your time on trying to do that because its not gonna give you anything but more problems.
MEN när vi gör något Nytt SJÄLVA kan inte den gamla onda cirkeln längre fortsätta som tidigare.
TEAM WORK!! Lets do this!!!
LOVE MUCH LOVE nothing but LOVE !
Haven är aldrig stilla, jorden snurrar alltid, marken går från berg till småsten...
Det rör sig, allt rör sig !!! sa en god vän till mig och han har så rätt.
Det är alltid nånting som rör sig, livet i sig, tycker ni inte?
Om ni bara tänker efter.
Livet är en utmaning i sig...there is allways something that´s moving.
En känsla, en tanke. Sen HUR det rör sig är nog lite upp till var och en ,man kan påverka mycket.
Det blir vad man gör det till oftast. På både gott och ont.
Du agerar alltid efter en känsla.
Du känner, du agerar,du känner för att något har påverkat dig och dina känslor. En handling?
Ah vi är ju så invecklade vi mänskliga varelser. Men i grund och botten är det inte så komplicerat.
Jag har kommit fram till att det gäller att Hitta sig själv, att hitta känslor och lyssna på dom.
Vi sopar oftast allt under mattan för att det är den enklaste vägen.
Och vi gör det omedvetet...samtidigt som vi ignorerar en känsla så kväver vi oss själva.
Vi låtsas må bra utav det, men egentlgien mår vi bra enbart för stunden.Vi ljuger alltså för oss själva, vilket gör att vi i längden får ångest.
En känsla kommer alltid att ta över på ngt sätt förr eller senare.
Varför inte bara vara ärlig mot sig själv? trots stoltheten?
Vart kommer vi med det?
Vi sårar oss själva samtidigt som vi skapar sår hos andra,Jag , du , vi är alla skyldiga till det nångång.
Ingen är fel fri.. men man lär sig.
Det är sjukt jobbigt att lyssna på en känsla ibland... speciellt när den kanske inte ritkigt är välkommen.
Men vad ska du göra.. om du ändå känner den? du känner för en anledning.
You have to face a feeling,agera och riskera!
Men var beredd på allt,ett ja, ett nej,var realistisk.
Det klart, det ä aldrig kul att få ett nej men det ä värre att inte veta, då kommer du alltid att undra.
Känslan kan leva kvar trots att du kanske inte lever upp till den som du vill eller drömmer om,för att det antingen inte går eller för att du har hinder...men känslan kommer alltid att finnas där tills den slockar själv, Om den ens slocknar.
Det vet man med tiden.
Tufft... jag vet.
Väldigt tufft ibland... men ah.
Alla har vi ett förflutet med mer eller mindre skada,eller hur?
Varför bromsar vi då?Varför blir det svårare och svårare för varje gång?
Jo,för att du är kvar i ditt förflutna som påverkat dig starkt
det kan man vara.. d e sunt men till en viss gräns ,man får inte låtas blockeras
ingen är den andra lik
alla vet vi att vi får konsekvenser nångång
hinder....
svårigheter...motstånd...bråk...
so what.. that fukkin life.. we have 2 face it,Tyvärr
och agera
ta del av ditt förflutna. men låt det ge dig ngt gott..av kanske det onda men LÄR....stanna inte upp
du får inte fastna i ditt förflutna om du vill framåt i livet
man kansek får liknande problem ...men det behöver inte betyda att det är kört och att d kommer att sluta på samma sätt som innan...eller hur, vi löser saker på olika sätt med olika personer, vi måste lyssna på varann, respektera och offra lite.
men såklart.. tillåter man itne sig själv att testa.. så går d inte
ge nya saker nya människor en chans
men då en ÄRLIG chans med tålamod och Hopp!
En chans som vara mer än en minut, en timme, en dag,vecka eller månad...En chans med KÄNSLOR....låt känslan tala....den positiva sidan av känslan!
Det är svårt, och det kommer alltid att vara svårt mer eller mindre,det är då vi måste lära oss att låta den ljusa sidan hjälpa oss.
En känsla är inte allt men det är grunden till det mesta.
Två starka känslor - Kärlek & Rädsla
Varför ska det vara så svårt att förklara känslor ibland?
Varför kan inte allt bara vara glasklart,för Mig,för Dig,för Alla som behöver förstå?
Vad gör man när man försökt förklara en känsla på flera olika sätt och man inser att man ändå inte når fram till personen?
Varför ska det vara så svårt och varför ska det göra så ont?
Do this Fear and Pain ever end?
Frågorna är många och jag skulle kunna sitta här en hel natt och enbart fråga mig en massa saker.
Men det gäller itne bara att fråga, utan man måste försöka finna svar och lösningar också annars kan vi aldrig gå vidare.
Att stå på en osäker plan gör inte saker och ting lättare,det må vara nyttigt ibland men om man enbart står kvar en stund.
Det väcker nya känslor och det ger oftast "wake-up calls"
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
ULTIMATUM & DECISIONS
Två väldigt tuffa kategorier ibland.
Allting beror på vem som ger dig ett ultimatum och vad du måste välja emellan.
Ingenting som är svårt för mig sådär om jag vet vad jag själv vill... jag vet vad jag vill kämpa för och vad jag känner starkt för.
MEN, man ger inte ett ultimatum bara sådär, det handlar om att ändå kunna ge det med respekt och att man kommer överrens,det handlar om att ge och ta.
En sak är att ge ngn ett ultimatum och såra samtidigt och annan sak är att kunna fråga på rätt sätt och kunna få ut ngt positivt utav det som gäller.
Att ta ett beslut kan inte vara lätt många gånger, speciellt inte om man känner en viss osäkerhet och rädsla.
Hur går man tillbaka till något som en gång varit så starkt men samtidigt så sårande?
Det är hemskt att behöva göra slut när man fortfarande har känslor för varandra?
Hur kan det gå så fel om man har så mkt känslor....finns det en lösning?
Jaaa det finns, allting har en lösning,det handlar bara om vilja!
Beslut kan tas om du känner att du har en trygg bas att gå på...Osäkerheten kan försvinna om vi bara vill,men vi behöver varandra.
Om det en gång funnits sprickor i förhållandets "bas" så är det ett MÅSTE å lappa ihop sprickorna och se till att få till en stabil grund.
Det går inte att kasta sig in i ngt bara sådär, för minsta lilla spricka så kan man lätt falla tillbaka och där sitter man fast ännu en gång och bildar nya sprickor istället för att fixa till dom.
Ingen är perfekt,alla har brister!
Det tar tid att lära känna en person,har man en gång tagit ett beslut så stanna kvar där,ge inte upp för minsta lilla motgång.Stanna kvar en längre tid och lär känna den andra personen väl,jag tror att man ibland måste stå ut med att man kanske inte riktigt vet om man känner så starkt i början, just för att man kanske blir lite förvirrad pga alla problem, stanna kvar,lös dom och ta reda på mer om den andras känslor,tankar,svaga sidor,intressen,framtidsplaner.
Jag känner själv att det kan vara jätte svårt ibland att förändra sig, eller förändra ett beteende man är van vid men vi måste , ge och ta rån varandra. LYSSNA OCH KÄNN AV!
Vad är viktigt för henne/honom, ? vad kan jag göra åt det? vill jag göra ngt åt det?
Ingen är perfekt som sagt,och alla har vi krav,men vi får inte glömma att det kan vara farligt och skadligt att ställa för höga krav ibland,vi måste sjklart ställa krav å varandra men som vi vet kan nå upp till.
Och kan man inte göra det själv så måste vi hjälpas åt.
TEAM!
Det är fullständigt omöjligt att ställa krav på ngn och förvänta sig att den andra personen kommer att nå upp till dom utan att man gör ngt själv.
Man kan inte be ngn förändra sig utan att man själv gör ngt åt saken också.
Vad är det här? ett förhållande där var och en sköter sitt? eller att ngn ska plötsligt bossa över en,det går inte.
Sådär kommer man aldrig ngnstans.
En förändring är ett måste ibland mellan två personer, Men ska man bygga upp ngt tillsammans så måste sjävla förändringen ske Tillsammans också.
Inte du först och Sen jag...
Vill du så vill jag och tvärtom....hur får vi annars lust att kämpa?
Lusten försvinner helt !!!
Listen please listen...det som är viktigt för mig kanske inte är så viktigt för Dig men snälla lyssna och försök att ta hänsyn till mina känslor, detsamma gäller Mig!
Du , Jag , Alla !!
Jag tror att vi alla behöver känna oss säkra och lugna när vi tar våra beslut!
Det är inte mer än rätt...tycker jag och den som inte kan vänta är inte beredd eller är osäker själv.
FIGHT FOR WHATS GOOD!
Listen to your heart...
Mitt förra liv som anorektiker
( Det här inlägget skrev jag i April men känner att det är en viktig del som måste uppmärksammas,jag hoppas att detta ger dig en ny syn på Ditt liv,det kan vända,
bota dig själv innan det är försent, lyssna på din kropp, lyssna på din själ,lyssna på dig själv, Ta hand om dig,snälla Du är viktig!! )
Anledningen till att jag tar upp det här med anorexia är för att jag Vet att det är allt fler som drabbas av detta.
Fastän detta är något oerhört känsligt för mig som gått igenom det, så har jag valt att dela med mig, jag kan inte låta bli att bry mig om andra som har det svårt.
Jag skulle få otroligt mycket med dåligt samvete om jag är tyst om det för att jag vet att jag kanske kan nå ut till någon som kanske behöver lyssna på just Min historia för att få lite kunskap och hjälp.
... jag måste bara samla ihop mig lite så börjar vi...
Vad är Anorexia Nervosa som det kallas ?
Anorexia nervosa är en av de allvarligaste ätstörningarna. Den kan leda till döden just för att man äter så lite att man tillslut svälter eller så kan det vara till följd av andra sjukdomar orsakade av att man äter för lite,man blir svag. Ca en halv till en procent av unga kvinnor lider av anorexia nervosa.
Personer med anorexia nervosa vill eller kan inte äta tillräckligt.
Man vill inte äta för mycket för att man lider av en rädsla för att bli fet och man har en extrem syn på vad som är nyttigt och onyttigt och för kvinnor med anorexia uteblir menstruationen om det har gått för långt.
Personer med anorexia nervosa förnekar ofta själva att de väger för lite eller att de är sjuka. Precis som personer som missbrukar alkohol tex, dom förnekar att dom är beroende.
Det finns två huvudtyper av personer med anorexia nervosa:
Den restriktiva typen inskränker konsekvent allt sitt ätande. Personer med denna typ av anorexia har ofta stark viljestyrka.
Den hetsätande typen växlar mellan hetsätning och sätt att bli av med näringen på samma sätt som för bulimia nervosa
Samma person kan som tex börjat med anorexia så småningom utveckla bulimia nervosa.
_____________________________________________________________________
Min berättelse
Hur ska jag börja..?..
Jag måste erkänna att det är extremt svårt att sätta ord på allt, det är så mycket, och jag får en hel del obehagliga "flashbacks" men jag ska anstränga mig för att jag vet att jag kanske kan hjälpa någon därute.
1:a perioden:
Allting började en solig vårdag.
Jag var påväg hem från skolan, jag gick då i sjuan, och det var snart sommarlov och dags för semester.
Jag hade aldrig brytt mig riktigt om min vikt tidigare fastän jag var lite överviktig.
Om jag minns rätt så vägde jag runt 65 kilo då jag vägde som mest och var 1.59 lång,med andra ord så var jag lite överviktig men det var inget jag liksom la märke till så, jag var nöjd med mig själv och hade gott med självfortroende, ( trodde jag)
Jag var till och med medlem i en "anti anorexia" grupp, jag läste om det och ville hjälpa folk som var drabbade. Och jag minns än idag att jag en gång sa till min väninna att jag AAALDRIG någonsin skulle få anorexia, det skulle aaaaldrig hända mig.
Men tragiskt nog så vart jag straffad, som det sägs : "Man ska Aldrig säga Aldrig"
*what goes around comes around*
Jag var påväg hem från skolan en dag, hade sagt Hejdå till ala mina tjejkompisar ( som var 3 gånger smalare än mig ) och så åker jag förbi alla dessa typiska skyltar som alltid av någon anledning ska visa upp det mest extrema av allt.
Det var ju dags för alla butiker att visa upp den nya Bikini kollektionen, dock inte på en normalbyggd modell utan en med densom såklart hade den sk "ideal kroppen" smal midja, stora bröst och fast fast fast.
Jag skakade på huvudet och suckade, Fel så fel tänkte jag, att jag blev arg, men på något sätt spökade den där bilden i flera dagar och den fick mig att tänka om.
Jag tänkte : äsch, ok, den kroppen kommer jag inte att få, men det är ju int emer än sant att sommaren närmar sig och det är dags för bikinin (största mardrömmen)
Jag var tvungen att göra något åt mina "bilringar" , så jag började med att sköta kosten, tog hänsyn till min kropp och hälsa och jag lovade mig själv att inte extrem banta, så jag slutade med allt som var godis och chips, åt lite nyttigare men ändå rätt ofta.
Jag åt:
Frukost : yoghurt med havregryn (som musli) , te, juice och bröd(rostat)
Lunch och middag, kanske lite yoghurt till mellis...
Dagarna gick, inge resultat.
Veckorna gick, inge resultat.
Och jag började bli arg, det tog allt mer på mitt psyke, jag tappade tålamodet och ville se resultat fort, så den ända utvägen var att skära ner med maten.
Jag åt:
Frukost : Yoghurt utan havregryn, te och bytte från bröd till knäckebröd
Lunch : kanske.. men då åt jag grönsaker mest...
Mellis: nej.. inge mellis
Midda... nja.. lite halvt...åt saaaaaaaaaakta och typ max 4 tuggor av allt
Efter några veckor började man se lite skillnad. Nära och kära gav komplimanger , jag tackade men det gjorde saken värre.Jag satte istället mer press på mig själv och var absolut inte nöjd med det jag såg. Allting gick i slow motion enligt mig, det var dags att göra något nytt.
*Men vi pausar där*
Vi går tillbaka till innan jag började med bantningen.
hur såg mitt liv ut då? hur gick det i skolan? hur mådde jag?
Jag hade alltid varit nöjd med mitt liv, det var lite jobbigt hemma, dock inte med mig och min bror men mellan mina föräldrar, men det var inte något jag inte kunde hantera.
Jag hade alltid varit väldigt ambitiös i skolan och det gick rätt bra men jag hade väldigt svårt att få höga betyg fastän jag kunde plugga i 50 timmar,Jobbigt värre!Men i det stora hela så mådde jag helt okej.
Men plötsligt förrändrades allt, när allt det här med vikten tog plats så förändrades mitt liv.
På något sätt mådde jag väldigt dåligt,men å andra sidan mådde jag Så otroligt bra, med mig själv, jag hade mål och jag gjorde ALLT.
Min dag kunde se ut såhär :
* Vaknade tidigt, fixade frukost till mig och min lillebror
(jag åt inget men dukade ändå fram allt och fick det å se ut som att jag redan hade ätit)
*åkte iväg till skolan, var hela dagen där, åt inge lunch
(jag kunde plocka på mat, men dröjde så länge med att "äta upp" att sen fick alla mina vänner bråttom ut .jag hade då inga fler val än å bara haka på och kasta maten, vilket var bra för mig.. det var ju meningen)
*kom hem då alla andra var på jobbet, tog hand om in brorsa , samtidigt så städade jag hela lägenheten och lagade mat till alla...jag blev extreeeemt intresserad av mat att jag till och med började samla på en massa recept, jag fyllde en hel pärm med mat recept.
Jagkunde fixa allt från det mjinsta lilla till den lyxigaste maträtten. Och Allt var serverat och klart när mamma och pappa kom hem. fint upplagt och allt.
Min ursäkt var ju att jag redan hade ätit med min lillebror ( men d var ju bara lögner)
Jag gjorde ALLT för att dom skulle ha fokus på annat och inte på mig.Jag ville se dom nöjda och glada, fastän dom hade en massa problem och jag lyckades på ngt sätt. Allt blev bättre.
Efter det stängde jag in mig i rummet och rå pluggade fram till 3, 4 på natten, Varje dag!och jag fick Topp betyg plötsligt!
Det blev rutin i flera veckor .. månader...
*tillbaka till vardagen*
En månad gick, 2 månader, 3 månader
Plötsligt rasade jag ner i vikt och mina kläder vart för stora.
Alla mina byxor ramlade så fort jag knäppte dom, mina tröjor vart för stora och inte minst mina underkläder. det var "underbart" Nu kunde jag äntligen kolla efter mindre kläder i butikerna.
Det var härligt att kolla sig i spegeln,man var så nöjd men det räckte inte. Jag tänkte, ... lite till skadar inte.. lite till lite till lite till, jag är ju fortfarande tjock. Jämnförelse Hela tiden!
4 månader gick
Jag åt :
1 äpple om dagen, 2 koppar kaffe och vatten
Jag fortsatte att rasa ner i vikt och nu såg jag stora förändringar.
Jag började frysa allt mer, blev hårig, brösten försvann, fick världens mörka ringar under ögonen och skeletten började synas allt mer.
Inget satt bra längre, mina fötter blev så smala att till och med mina skor vart stora, så jag fick gå runt med 4 par strumpor för att det skulle kännas bättre. Ingen fick se mig hemma utan smink så jag var extremt noga med allt! Jag började med träning hemma och minskade från 1 äpple om dagen till ett halvt äpple istället och vatten.
Folk gav inga positiva kommentarer längre utan började istället ge mig snea blickar och pratade bakom ryggen på mig, så jag bestämde mig för att frysa ut allt och alla.
Jag mådde bättre med mig själv.
Det kändes som att alla jagade mig plötsligt! i skolan, utanför skolan, hemma, nära och kära.. Alla!
I skolan var det flera som tog upp det här med mig men på FEL sätt!
Sjuksystern kunde ropa upp mitt namn i högtalrna så hela skolan hörde, hon pekade verklgien ut mig och ville att jag skulle väga mig, och åt jag inte så skulle dom se till att någon såg till att jag åt.
Jag förstår nu att dom bara ville väl, men HELT FEL!
jag vart istället rädd och allt omvandlades till hat. VÅGEN var plötsligt min största fiende och jag började ljuga. Vid den här tidpunkten hade jag gått sålångt att min menstruation la av helt. Kände mig svag och kunde tuppa av i skolan.
*starka reaktioner hemma*
Jag förstod aldrig riktigt om mina föräldrar misstänkte något för att dom sa aldrig nått.
Tills en dag...
Lördag morgon...
Jag var alltid petnoga med att ta hand om mig, så jag tog alltid bort sminket när jag skulle sova, då såg man ju ALLT! Jag sov alltid i trosor och kort tröja.
Jag vaknar den morgonen och är extreemt kissnödig, jag var så borta att jag bara gick ut och tänkte mig int för att det kasnke var någon därute.
Jag går ut, i mina trosor och magtröja, utan bh, och utan smink och bara känner av att ngn står och stirrar.
Jag vänder mig om och det är Pappa, vi står båda 2 och bara stirrar på varandra och han börjar gråta.
Jag kunde inte göra annat än å gömma mig i toaletten, jag ville bara dö av ångest eller vad det nu var. Det var HEMSKT!!!!
Där stod jag i min 40 kilon och mådde pyton, jag grät dag ut och dag in och kände stor press.
Mamma hade efter det ögonen på mig hela tiden och tvingade i mig mat, hon vart helt desperat, hon fick panik och trodde plötsligt att jag skulle gå upp 10 kilo på 2 dar!
Fastän jag åt fortsatte jag att gå ner i vikt, jag kunde knappt gå på toa ifred utan att dom trodde att jag spydde ut allt, vilket jag ALDRIG gjorde.
Jag gav upp IGEN!
Men tack vare en väninna till mig står jag här igen, jag ville verkglien bli frisk, jag ville inte dö, men jag behövde stöd, INTE press utan stöd!
Det jag behövde var någon som trodde på mig, som litade på mig, som lyssnade på det jag hade å säga. Jag ville bli frisk men behövde ge det tid.. och Hon litade på mig!
Jag måste tacka dig med hela mitt hjärta vännen ( Natalia Catalan ) för att du lyssnade på mig, för att du litade på mig, för att du LÄT mig äta min yoggi med äpple, haha medans du åt annat!!
TACK vare dig har jag lärt mig en hel del, och tro mig, nu har mina föräldrar lärt sig också.
Tack tusen tack....du kanske inte vet att du betyder mycket för mig men det gör du, i love you 4 that!
Snälla ni därute som harnågon som är drabbad av Anorexia eller what so ever, HELP them! NOT by judging them but with giving them TRUST!!!! Att kunna lyssna och lita på ngn ger mer än vad ni tro.
DU kan rädda ett liv!!So Please Think twice before you act!!
En varm Kram till Dig därute, Du klarar det bara du själv vill!Lita på dig själv!
Du är inte mindre värd än någon annan brevid dig, I promise!
Kärlek, sanna ord from the bottom of my Soul!
/ Marisel
Forgiveness
Varför är det så svårt att förlåta?
Vad är förlåtelse egentligen?
Hur viktigt är det för henne, för honom, för DIG själv?
För mig är Förlåtelse viktigt,det är kopplat till så mycket som är vitkigt för oss i livet.
Det är självklart inte ´bland det enklaste man kan göra men det går, om man vill och försöker.
Men till det måste du hitta logik i allt, i just den handlingen som drabbat just dig kanske.
Du måste resonera, tänka fram och tillbaka, ge det lite tid, ibland mycket tid och komma till svar, du måste finna svar och ro hos Dig själv allra först, annars går det inte.
Att förlåta är så psykiskt, antagligen därför så svårt!!
Medans livet passerar förbi oss måste vi stanna upp ibland och lyssna, känna, och lära.
I have, jag har lärt mig en hel del, ibland vaknar man upp och bara känner en tyngd med massa nytt man har lärt sig,but im not done... jaghar mycket kvar att lära mig så som Du oxå har.
Livet är en utmaning i sig, man slutar aldrig lära sig. Ung som gammal, it just never stops.
Så, varför är det så svårt att förlåta?
Hmm, komplicerat ibalnd, men orsakerna är fler än EN, det kan vara precis vad som helst, och det är bara DU som vet varför. Lista ut varför d känns så tufft och agera sen, försök att lösa känslan steg för steg.
Varför känner jag så?hur får jag bort det? VAd måste göras?
Men glöm inte att du måste alltid börja med dig själv allra först,så gör jag iaf.
Man kanske har gjort ngt fel själv?
I know, det är svårt men det är ett måste, annars funkar det inte.Man kan itne ljuga för sig själv utan att må dåligt.
Det är en nödvändighet för oss att kunna förlåta oss själva och andra,tro mig det är en lättnad,med den förmågan kommer du långt i livet.
Kan man inte lära sig att förlåta leder det till dåligsjälvkänsla och det blir bara djupare sår, oro och tillslut kan det leda till stora konsekvenser,depression.
Att kunna förlåta är som att ge sig själv och en annan människa(som man kanske älskar) en ny chans att bygga upp något, det som vi kallar för tillit, en otroligt viktig del i livet också.
Men självklart vet vi att vi inte kan glömma saker och ting, eller hur?
Det handlar inte om att glömma heller, att förlåta är inte att glömma men däremot är det en erfarenhet som man måste ta till sig och utveckla. Det kan bara bli bättre.
Make things better while you can and have a chance!!
Use it right, utnyttja inte det dock! Förlåtelse måste vara ärligt och direkt från hjärtat!
LOVE!!
Svartsjuka
Varför känner vi svartsjuka?vad är det för nytta egentlgien med svartsjuka?
Svartsjuka reaktioner har oftast samma mönster har jag mörkt,det är alltid relaterat till ngt man upplevt tidigare.
Jag tror att en stor del av dom svartsjukareaktionerna beror på hur känslig man är som person,som sagt så är känns det som att det oftast är kopplat till ngt,man kan ha varit utsatt för otrogna partners eller kanske kännt sig bortglömd under långa perioder när man var liten eller bara blivit allmänt orättvist bemött i en tidigare relation.
Orsakerna är oändliga och fasiken vad obehagligt det kan vara med svartsjuka, men det finns metoder som kan vara till hjälp,jag tror att vi behöver lära oss att kunna hantera känslor bättre,speciellt när dom är så starka.
Det händer oftast att trots att det inte finns bevis på att partnern man har nu är otrogen så sätts känslorna och tankarna igång med "hjälp" av tidigare händelser och minnen. Liksom dom riktigt känsloladdade minnerna som har sårat djupt.
Och väldigt ofta hamnar man i kläm i tankarna,man tänker oftast fel när man känner obehag ochman känner att man itne riktigt klarar av att ta sig ur situationen själv.Man förminskar sitt eget värde och man förstorar den andra istället.
SÅÅÅ FEL men man är sååå maktlös ibland!
Vad gör man...vi glömmer ju att ifrågasätta våra känslor och tankar,vi glömmer att öva in oss på att skilja på katastroftankar och verklighet ibland, och det är INTE bra, man skadar bara sig själv egentligen.
Vi måste lära oss att börja ta emot faktia och bevis och sen sortera dom ,samla ihop bevis som talar emot det man känner inom sig "tros vara sant".
Det är sjukt svårt men det går...Vi måste bara finna lugnet och använda förnuftet.
Våga att stå på dig och våga bli respekterad.
Har du funderingar och tankar, tell them men Lugn.
Dina behov är självklart lika viktiga som din partners och därför har du rätt att uttrycka dom.
Du har rätt att kräva respekt och får du itne det så har du också rätt att tacka för dig ,
Men en sak är säker, det finns inget bättre än att kunna lösa problemen ,det finns nog inget starkare än det!
Just loooove...Do it before is too late!
Det blir vad man gör det till....fight for what´s good no matter what!
Att släppa taget...
Hur släpper man taget om ngn som man har älskat så mkt,om ngn som man har brytt sig om?
Det är ingen enkell fråga å besvara kan jag ju tala om för Er...
Det är så olika varje gång tror jag,allt beroende på vem det handlar om och vad man har gått igenom,vissa är "lättare" att "glömma" än andra... men hur gör man ? hur gör du? hur gör jag?
Vad är rätt och vad är fel?
-----------------------------------------------------------------------------------------------
Att bli tillsammans med ngn kan inte heller alltid vara lätt, det är så mkt man vill veta men framförallt vill man kunna känna sig säker,150% säker på att det känns rätt...
Säg mig då, hur lättt är det då att behöva göra slut med ngn om det en gång har varit svårt att ens påbörja ngt...
Att blotta sina djupa känslor för ngn är inte heller en enkell match.. speciellt inte när det leder mot ett slut..att kunna erkänna för ngn att känslorna börjar dö ut efter att man en gång älskat kan ta livet av dig...Man är ju inte ond,man vill ju inte skada eller såra ngn! Men i en sådan här situation så kommer det ALLTID att vara ngn som blir mer drabbad än den andra...det är bara att inse, en tråkig nyhet kommer alltid att vara en tråkig nyhet.
Det kan ju finnas tusen olika anledningar tilll att ngn gör slut,det behöver in te betyda att känslorna har dött helt men det är alltid för ngnting allt tar "slut".
Om jag ska tala för mig själv så ska jag vara ärlig och säga att jag föredrar tusen gånger att min partner pratar med mig angående det som sker, bra som dåliga nyheter...det må svida men jag tror helt ärligt att det är den enda "lösningen till att man kan känna sig lugnare...i längden.
För att sluta att höra av sig bara sådär plötsligt utan som helst förklaring är inge bra tecken...för varken Dig eller Mig...det leder till enbart en massa missförstånd!
Var rak istället.. kom ut med sanningen fastän det kan svida men tro mig.. ärligheten uppskattas ALLTID!!!
Alla reagerar vi olika sjklart nä ma får ett tråkigt och obehagligt besked...
Och det är upp till oss att kunna respektera andras känslor,det är så viktigt att låta varann kunna bearbeta känslorna ifrån,ta itu med ettoch annnat...
----------------------------------------------------------------------------
Jag ska berätta en sak som hände mig en gång.
Jag hade en pojkvän en gång för några år sedan som jag kom väldigt nära,vi hade ngt väldigt seriöst och vi till och med flyttade ihop. Som alla varnar:"flytta inte ihop för snabbt,lär känna personen först vänta nått år"
ÄSCH däger jag bara, jag brukade oxå tänka så tills det hände mig,vi hade varit tillsammans i enbart 3 månader och vi bestämde oss för att flytta ihop,hel sjukt men det kändes helt rätt,för båda.Det var liksom en självklarhet för oss att ta det steget, absolut inte för att vi hade bråttom ngnstans men för att det bara blev så, och helt ärligt så funkade det hur bra som helst.
Vi kom bra överrens m varann hemmma,vi hade nästan samma principer när d gällde saker hemma.
Vi liksom delade på alla uppgifter och det var ingenting som han tyckte var ansträngande...vi möttes halvvägs med andra ord.
MEN...någonstans där fanns det ett glapp mellan oss.. ngnting där stämde inte riktigt och vi hade våra issues(som alla par har,normalt) MEN saken här var att han hade otroligt svårt att prata om vissa saker och d gjorde ju inte saker och ting bättre...okej, long story short, det ena ledde till det andra och det tog slut mellan oss för att han var Otrogen, såklart.
(det där är en annan historia)
Men ah, jag klarade inte av det så d tog slut helt enkellt,men efter ett tag efter en massa förlåtelser och så vidare så gick vi ändå tillbaka till varann men ngnting var fortf konstigt, d var ngt hos honom som inte riktigt stämmde,jag bara kände av att känslorna var inte på topp..så jag leeed...och bad honom snällla säga till mig att han inte älskade mig längre...
Det tog mig flera timmar å få honom säga det... TILLS han sa det....
Och DÄR låg jag.. med ett krossat hjärta,det var som en kula rakt in i hjärtat!
MEN som man bäddar får man ligga,... Jag Baaad om det...och jag är tacksam för det idag!!
Jag visste att om han bara var tyst så hade jag ALDRIG kunnat släppa taget....men nu fick jag.. en kniv i hjärtat och från och med den dagen så lärde jag mig ngt nytt... jag bytte kapitel i mitt liv... jag var bestämd.
Jag gräääääät som ett barn såkalrt och var helt krossad.. MEN det var den natten...Not more...
Sakta men säkert så började känslorna att dö ut...
Jag satte mig själv i fokus och gjorde en massa saker som fick MIg att bli glad...jag gjorde saker som var viktiga för MIG och försökte bara liksom hållamig sysselsatt hela tiden,just för att slippa det här tänkandet hela tiden.
MEN SJÄLVKLART så tillät jag mig själv att bryta ihop då och då... de tär mänskligt annars kommer man aldrig ifrån det man bär inombords.
Man måste lära sig att ändå acceptera känslorna som dom är.. dom finns där och man måste få ut det på ngt sätt...
Men det jag inte gjorde var.. att börja hata honom.
Fastän han hade sårat mig så illa så Kunde jag inte hata honom, d kändes inte rätt och därav lät jag mig inte tvingas till å hata honom.Det kändes onödigt att tvingas göra ngt man inte ville.
Jag tror att kunna acceptera läget som person och kunna erkänna för sig själv att man mår dåligt är bland det STARKASTE man kan göra.
Lätta på dina känslor,var dig själv ...du behöver inte eller rättare sagt, du Måste Inte börja hata ngn bara för att den personen inte besvarar dina känslor som du vill...
Gör det itne svårare än vad det redan är, tillslut kommer det ändå bara vara DU som lider utav det.
GRÅT om du måste, skrik om du måste, ät om du måste, skratta om du måste, gå ut, Gråt IGEN... bara VAR DIG SJÄLV och ge det tid så kommer du att se att livet går vidare...för dig och för alla andra.
Det är bara svårt att tänka sig det när man precis förlorat ngt man en gång älskat.
Men jag brukar tänka såhär när jag blir "desperat"...när jag får panik...
Tänk... okej, det är slut nu, och det tog slut för en anledning.. antagligen för att det var riktigt illa.. okej.. dåså...det som ¨hålle rmina känslor lugnare är att det absolut inte kan bli värre än var det redan har varit...
Tar det slut, så är det ngn d värsta...eller det svåraste beslutet.. MEN.. det kan alltså bara bli bättre...
Världen går inte under och med tiden så vet jag att vi på ngt sätt läker alla sår...
Eller?
Glöm inte att varje utgång är en ingång till något nytt!!!
Två starka känslor - Kärlek & Rädsla
Varför ska det vara så svårt att förklara känslor ibland?
Varför kan inte allt bara vara glasklart,för Mig,för Dig,för Alla som behöver förstå?
Vad gör man när man försökt förklara en känsla på flera olika sätt och man inser att man ändå inte når fram till personen?
Varför ska det vara så svårt och varför ska det göra så ont?
Do this Fear and Pain ever end?
Frågorna är många och jag skulle kunna sitta här en hel natt och enbart fråga mig en massa saker.
Men det gäller itne bara att fråga, utan man måste försöka finna svar och lösningar också annars kan vi aldrig gå vidare.
Att stå på en osäker plan gör inte saker och ting lättare,det må vara nyttigt ibland men om man enbart står kvar en stund.
Det väcker nya känslor och det ger oftast "wake-up calls"
-------------------------------------------------------------------------------------------------------
ULTIMATUM & DECISIONS
Två väldigt tuffa kategorier ibland.
Allting beror på vem som ger dig ett ultimatum och vad du måste välja emellan.
Ingenting som är svårt för mig sådär om jag vet vad jag själv vill... jag vet vad jag vill kämpa för och vad jag känner starkt för.
MEN, man ger inte ett ultimatum bara sådär, det handlar om att ändå kunna ge det med respekt och att man kommer överrens,det handlar om att ge och ta.
En sak är att ge ngn ett ultimatum och såra samtidigt och annan sak är att kunna fråga på rätt sätt och kunna få ut ngt positivt utav det som gäller.
Att ta ett beslut kan inte vara lätt många gånger, speciellt inte om man känner en viss osäkerhet och rädsla.
Hur går man tillbaka till något som en gång varit så starkt men samtidigt så sårande?
Det är hemskt att behöva göra slut när man fortfarande har känslor för varandra?
Hur kan det gå så fel om man har så mkt känslor....finns det en lösning?
Jaaa det finns, allting har en lösning,det handlar bara om vilja!
Beslut kan tas om du känner att du har en trygg bas att gå på...Osäkerheten kan försvinna om vi bara vill,men vi behöver varandra.
Om det en gång funnits sprickor i förhållandets "bas" så är det ett MÅSTE å lappa ihop sprickorna och se till att få till en stabil grund.
Det går inte att kasta sig in i ngt bara sådär, för minsta lilla spricka så kan man lätt falla tillbaka och där sitter man fast ännu en gång och bildar nya sprickor istället för att fixa till dom.
Ingen är perfekt,alla har brister!
Det tar tid att lära känna en person,har man en gång tagit ett beslut så stanna kvar där,ge inte upp för minsta lilla motgång.Stanna kvar en längre tid och lär känna den andra personen väl,jag tror att man ibland måste stå ut med att man kanske inte riktigt vet om man känner så starkt i början, just för att man kanske blir lite förvirrad pga alla problem, stanna kvar,lös dom och ta reda på mer om den andras känslor,tankar,svaga sidor,intressen,framtidsplaner.
Jag känner själv att det kan vara jätte svårt ibland att förändra sig, eller förändra ett beteende man är van vid men vi måste , ge och ta rån varandra. LYSSNA OCH KÄNN AV!
Vad är viktigt för henne/honom, ? vad kan jag göra åt det? vill jag göra ngt åt det?
Ingen är perfekt som sagt,och alla har vi krav,men vi får inte glömma att det kan vara farligt och skadligt att ställa för höga krav ibland,vi måste sjklart ställa krav å varandra men som vi vet kan nå upp till.
Och kan man inte göra det själv så måste vi hjälpas åt.
TEAM!
Det är fullständigt omöjligt att ställa krav på ngn och förvänta sig att den andra personen kommer att nå upp till dom utan att man gör ngt själv.
Man kan inte be ngn förändra sig utan att man själv gör ngt åt saken också.
Vad är det här? ett förhållande där var och en sköter sitt? eller att ngn ska plötsligt bossa över en,det går inte.
Sådär kommer man aldrig ngnstans.
En förändring är ett måste ibland mellan två personer, Men ska man bygga upp ngt tillsammans så måste sjävla förändringen ske Tillsammans också.
Inte du först och Sen jag...
Vill du så vill jag och tvärtom....hur får vi annars lust att kämpa?
Lusten försvinner helt !!!
Listen please listen...det som är viktigt för mig kanske inte är så viktigt för Dig men snälla lyssna och försök att ta hänsyn till mina känslor, detsamma gäller Mig!
Du , Jag , Alla !!
Jag tror att vi alla behöver känna oss säkra och lugna när vi tar våra beslut!
Det är inte mer än rätt...tycker jag och den som inte kan vänta är inte beredd eller är osäker själv.
FIGHT FOR WHATS GOOD!
Listen to your heart...
...marble of feelings
So sure but so confused ...
....Why?
Good feeling, painful feeling...
Just so.........
.....Remarkable.....
Positiva tankar
Hur kan vi tänka positivt när det gör så ont?
Det bränner , det svider , det är mörkt!!
Är det menat att vi ska gå igenom mörker för att sedan hitta nya vägar i solskenet?
Jag tror det,det är hemskt jag vet, men tyvärr är livet en utmaning i sig,med både gott och ont.
Vägen till och kunna bygga upp nya broar med nya positiva tankar är lång och svår, men du kommer dit om du själv vill och inser hur mycket värde Just Du har. För dig själv och för andra.
Du kanske inte vet om det alla gånger men det finns alltid ngn därute som uppskattar dig.
Se dig själv som värdefull, skapa positiva bilder om hur ditt liv ska se ut, din vardag.
På jobbet, utanför jobbet, med vänner ,familj och inte minst försök att skapa positiva tankar omhur din kommande relation ska se ut.
Var inte rädd att sätta upp mål,jag vet hur svårt det kan vara speciellt för att man inte vill skrämma iväg sin partner, men vad tjänar du på egentligen att inte vara dig själv?
Våga sätta upp mål, men inte alltför ouppnåeliga mål,för då blir det bara en jobbig cirkel då man bara väntar och väntar på att en drömpartner ska dyka upp och som "egentlgien" inte ens finns.
Men jag har lärt mig att med att försöka öva in att tänka positivt om en själv ger andra styrka och energi automatiskt, testa,det liksom bygger upp oss med den positiva energin, medans dom negativa tankarna bryter ned oss totalt och självförtroendet försämras, sen leder det ena till det andra, misstolkningar, och massa missförstånd och tjaffs.
Vi vill ju ifrån det eländiga tjaffset!!! Then lets do some about it, inte bara DU eller bara JAG utan både DU OCH JAG!!
Men att ha olika tankar och mål gör det inte till en enkell match...
Det kräver daglig övning och optimistisk tänkande, det är jobbigt och konstigt i början med ngt nytt , speciellt när man måste överge sina gamla vanor och tankar, men försök varje dag, ansträng dig och du kommer att se att det är värt det.
You will surrender!!
Att komma ut ur mörkret
Att vara deprimerad vet vi alla hur jobbigt det kan vara,det blir alltmer vanligt och det verkar som alla precis alla blir drabbade förr eller senare,chansen är stor till att man hamnar i en sådan cirkel tyvärr.
Fastän det är så många som bär på det så känner vi oss så ensamma när vi väl har det,varför?
Man "skäms" av att prata om det och man låtsas oftast om att man mår bra, men i slutändan ljuger man bara för sig själv...det hjälper inte att neka till hur man mår,varken för sig själv eller ngn annan.
Vägrar man att insé hur man mår så kan man aldrig gå vidare tror jag...
Titta dig själv i spegeln och fråga dig själv hur du mår och acceptera läget,för du är inte mindre bra för att du går igenom en mörk period.
Att kunna stå för det som är, att kunna erkänna att man mår dåligt är bland det starkaste man kan göra.
Men det måste vända, och där kan bara DU ta första steget,ingen annan kan göra det åt dig.
Jag fick en kommentar av ngn (tackar för den) som skrev att jag verkade ha "topp psyke"...
Njaa, jag kan säga såhär, Topp psyke har jag inte,jag lnskar jag hade det men det har jag absolut inte...jag är som jag är tack vare allt jag fått gå igenom. Har man haft det tufft ett bra tag och tar man sig upp igen så hinne rman lära sig en hel del, man utvecklar psyket till ngt bättre.Jag gör mitt bästa, jag har lärt mig att sätta mina egna gränser och jag har mål i livet. Det är dom målen som får mig att kämpa mig uppåt. Det handlar om att kunna tänka stort, att tänka framåt.
Man behöver absolut inte bestämma ngt i förväg, ett exempel... om man är tillsammans med n gn, många skräms iväg av att man tänker in i framtiden, men så ska det inte behöva vara.
Att vara tillsammans som sagt handlar om att kunna enas och komma överrens om saker och ting, och att kunna prata om framtiden är så viktigt, man behöver absolut inte gifta sig dagen efter men det handlar om att man har mål tillsammans, så at tman har ngt att bygga på,så att man ser ett mål...sen hur det går på vägen dit är en helt annan femma, går det, så går det...går det inte så var det väl inte menat men då har manju iaf försökt.
Att INTE ha ngt å se fram emot, om allt är "förbjudet" om man inte kan prata om framtid då kan man i princip inte bygga upp ngt, inte tillsammans iaf... man bygger istället upp sina egna liv och glider ifrån varandra.
OLYCKLIGT tycker jag, speciellt om man har känslor för varandra.
Låt oss snälla inte bli skrämda av framtiden i förväg...det förstör!
Man kan känna sig deprimerad av olika skäl i llivet,det kan vara precis vad som helst.
Det är liksom nedstämdhet ,sorg, allting känns jobbigt,och ingenting funkar som man vill.
Det kan vara separation, att gå ifrån ngn man fortfarande älskar,otroligt svårt och jobbigt ibland.
Men vad vore vi egentligen utan alla dessa motgångar?
Jag har lärt mig att utan allt detta hade jag aldrig kunnat hitta nya vägar i livet.
Man känner lite av allt, man är trött och helt energi fattig ibland,man plågas av känslor och man har lättare att nervärdera sig själv,man får ångest,det blir svårt att fatta beslut,man går ner i vikt och man sover dåligt,allting liksom i en ond cirkel.
NEJ! vi måste ta oss upp igen, vad som än krävs, we have to rise up to see the light!
Stanna upp, och se vad som behövs förändras i ditt liv.
Hitta dig själv och se dig själv i ett helt nytt kapitel.
Att kunna inse vad man inte vill göra, och hurman Inte vill må gör det hela mkt enklare.
Skriv ner det gärna om du måste, vad är bra och vad är mindre bra för dig.
Ansträng dig, det hjälper för i slutet blir du 10 gånger starkare när du märkt att du har försökt och klarat dig.
Ibland behöver man vara "själv" och ibland behöver man gå igenom en mörk period.
JAg försöker alltid att inse och erkänna för mig själv att den mörka perioden kommer att vara tuff,jag kommer att få gå igenom situationer jag inte förväntat mig,jag kommer att få en del motgångar men jag vet samtidigt att dom motgångarna kommer att lära mig ngt, det är sjukt men så är det...man lär sig, man bllir en bättre människa men det tar tid... det kan ta väldigt lång tid...det gäller att inse det och ha tålamod med läget...och hela tiden försöka att INTE gge upp!
Kämpa dig fram, för du är påväg till ngt bättre.
Det är värt allt detta...
Bara Du vet vad som är bäst för Dig, gör saker du gillar, Res om du måste, Dansa om du måste, umgås, jobba,vila,lyssna på musik...Unna dig själv lite tid!!
Dröm dig bort i verkligheten.
Lugnt och tydlligt kommer du at tkomma fram till: "jag är, jag vill och jag tycker"
Att kunna ställa lite krav och våga visa sina behov och önskemål stärker självförtoendet,du blir starkare och du lever då ett ärligare liv.
En känsla kommer alltid att vara en känsla, man kan inte tvinga bort känslor så vad du än gör blunda inte för vad du känner... ignorera inte, gör det som känns rätt för dig och När det känns rätt,tvinga inte fram ngt men agera i sinom tid.
Be able to see a change!!!
KÄRLEK!
Det finns alltid solljus i mörkret om du själv vill se det
Don´t close your eyes & you´ll see!
Slow down ,Step back & experience life
Det är sjukt hur tiden bara passerar förbi en,och så otroligt snabbt!
Vad är det vi gör med tiden egentligen?
Jobbar,sover,äter,jobbar igen,sover,kanske träffar sina när ochkära,kanske inte för att tiden inte räcker till?
STOP!!! vadå att tiden inte räcker till`?
Det är självklart att vi alla ha fullspäckade dagar med jobb och annat men tid finns det alltid för dom man älskar,ibland mer och ibland mindre...det finns alltid lite tid till åtminstone ge livssignaler,eller hur?
Men allt detta om man själv vill, om man anstränger sig lite.
Men ibland så måste man bara säga, Stop,jag måste stanna upp lite och sakta ner,det har varit fullgång ett bra tag och nu är det dags för mig att försöka hitta nya krafter i livet.
Du , jag ,han ,hon ska inte behöva bara tänka på jobb jobb jobb hela tiden,vi måste kunna step back och njuta av allt annat vi har runt omkring oss, uppskatta familjen, uppskatta din partner,vänner,Umgås, Ge det tid...Och det viktigaste av allt,ge tid åt dig själv och åt det du mest gillar,upptäck vem du är, vem du vill vara...vart vill du gå,vad är dina mål...vad ger just DIG liv!! vem uppskattar Dig??
Jag känner själv att jag kanske kan vara lite för kräsen ibland när det kommer till vissa saker och man vill oftast att det mesta ska vara så som man själv har tänkt sig att det ska vara, Men jag har lärt mig att det inte alls är så alla gånger,tyvärr! Allt kan inte bli så som man kanske har förväntat sig, kanske ngt liknande men aldrig exakt som man har planerat att d ska bli. Speciellt inte med tiden, man blir äldre och man bär på mer och mer erfarenhet för varje gång man stöter på ngt nytt.
Allting bygger på erfarenhet, jag menar, jag skulle aldrig vara den jag är om det itne vore för allt jag gått igenom.
Ibland tvingas man gå igenom lite tuffare perioder,motgångar och allt blir bara mörkt.
Men med den ansträngande vägen kan man lära sig mkt, jag vet att jag har lärt mig en hel del iaf.
Tuff motgång och ansträngning ger mkt uppmärksamhet åt en själv... iaf för mig...
Efter en lång period med en hel del anstränging fick mig att stanna upp och bara känna efter, vart är det jag står i livet?Vad är det som händer,varför är jag inte bekväm,varför mår jag inte bra?
Fråga som mest kom upp var, vad är det som är viktigt för Mig, vad är inte viktigt för mig?Vad är det jag vill och hur vill jag må?
Jag har lärt mig att det är såå viktigt att ställa sig själv vissa frågor ibland, speciellt om man börjar känna att ngt inte stämmer,när man börjar komma in i mörker.
Det är så viktigt att skapa utrymme för att ge sig själv och tiden plats,för tankar,reflektion,känslor och annat.
Ibland går man igenom ett helvette då allt bara händer på en å samma gång, och man hamnar i ngn slags ond cirkel,jag vet det är hemskt, det är som att man aldrig kommer att komma ur den...
Men det gör man..
Du måste bara stanna upp och titta på dig själv och fråga dig själv hur DU mår...
Inse att det är och kommer att vara en tuff period att ta sig igenom, men du tar dig igenom...med en massa smällar,men sen kommer du få se att med dom smällarna blir du i längden en mkt bättre människa, starkare framför allt, man lär sig att hantera nya svåra situationer...
Vägen till det positiva kan vara lång men you will get there only if you allow yourself to do that!
Uppskattning
Nu när vi ändå pratat en del om just förhållande känner jag att jag måste fortsätta.
Jag har nämnt mkt om kommunikation och respekt,om hur viktigt det är att ha dessa två faktorer för att skapa en bra grund till relationen. Vi måste kunna lyssna på varandra fastän det känns som att man har en "vägg" emellan,lyssna,acceptera och respektera. Det är så viktigt att kunna lita på den andra, eller rättare sagt Båda två måste lita på varandra,inte bara den ena, lita och anpassa dig men glöm inte heller att lyssna på dina egna behov, dom behövs också för att kunna utveckla något. Det är inte alla gånger man älskar ALLT den andra gör, det ska man inte heller, men man måste kunna se skillnaden, och acceptera att man är olika, vi är två helt olika personer med olika viljor och speciellt olika Erfarenheter!!!!! Var alltid medveten om det så blir det lättare att förstå och acceptera. Man lär sig otroligt mycket av varandra, man har alltid något att Ge och Ta.
Det är självklart att vi möts många gånger med att man kanske inte förstår sin partner ALLS,det är då det blir svårt och leder oftast till konfklikter, man är ju så envis! MEN jag har lärt mig att istället för att "vägra" förstå eller låtsas att inte höra så kan jag försöööka att se det ur den andras perspektiv...det blir genast annorlunda uppe i skallen på en.
Men man måste öva på det, det är aldrig lätt i början och speciellt itne när man hittar sig själv frustrerad, man blockeras istället.. men Försöök att öva upp din tankefunktion.Fråga dig själv saker kring temat, sätt dig in i den andres situation,och känn efter.
Natuuuuuurligtvis ska det vara ömsesidigt, annars går det inte!
Glöm inte vi är 2 i 1!!
LOVE!!
En anonym´s kommentar,läs & diskutera kära tittare
Marisel:
Hej alla tittare, det här inlägget är då som rubriken säger, en av Er som följer mina bloggar,den här personen har lämnat en lång kommentar med åsikter och frågor, SUPER! Den här kommentaren hör till inlägget jag skrev om igår, om " 5 saker din partner INTE vill veta"...läs igenom den och kom tillbaka...diskutera gärna!
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Anonym besökare:
Jag instämmer på nummer fem ingen vill vara andra handsvalet, och det är inte heller fel att vara nyfiken.
Anonym: Men saken är den nyfikenhet kan leda till att man får veta saker man gjort tidigare, och vissa människor har inte stark i psyke, vilket leder till att om en diskussion uppstår kan den personen använda informationen som vapen. Och det kan bli riktigt bissart om man fastnar i en ond cirkel. Som i slut ändan slutar med a så kallad brake up! (men det finns dom som älskar sådant drama)
Marisels åsikt:
Absolut vill man INTE veta att man kanske är andra handsvalet MEN som du säger,det är inge fel att vara nyfiken. Det får man vara tycker jag men då gäller det att ställa sig själv frågan om man man klarar av svaren,för som du säger,nyfikenhet leder till mkt som man har gjort tidigare.Det gäller att vara stark och kunna hantera det på rätt sätt och INTE använda den informationen som vapen när man bråkar sen.
I KNOW, det är vanligt, väldigt vanligt att man hamnar i en ond cirkel men det handlar om att Respektera varandra.Jag vet att jag kan själv vara väldigt nyfiken ibland, men har lärt mig att tänka 2 ggr innan jag frågar, om jag inte känner mig säker, då låter jag helst bli för då vet jag att det bara kan bli fel,men annars så ör d okej.Jag vet själv vad jag vill och inte vill veta. Men det där kan man arbeta fram, tillsammans, jag menar då... finns det en bra bas i relationen som bygger på tillit och trygghet så kan man i princip prata om vad som helst och ändå känna lugn.Det är mkt om hur man behanldar varandra,i ord OCH handling. The past is the past...its the present that counts, with YOU & ME in it!!
Anonym:Familjen är viktigaste har man hört många gånger.
I många kulturer flyttar inte barnen ut från hemmet, utan bor hemma en lång tid, problemet med det är att när man väl träffar en sådan person kan det lätt bli att man gifter in sig i familjen. Så om en diskussion uppstår så är det inte bara mellan partnern, heela familjen är inblandad på ett eller annat sätt, och akta er om dom har syskon.
Marisel:
Sant sant mycket sant,det är jobbigt när familjen blir inblandad, men att låta bli att få konatkt med familjen är ur diskussion i mina öron, klart dom ska komma överrens och blir dom bra vänner, so be it that way...sen om problem uppstår,då måste man kunna skilja på saker och ting, familjen ska ABSOLUT inte tränga sig in i andras relationer om det inte har med dom att göra speciellt...och tar det slut så tar det slut med familjen också...iaf ett tag, där måste man respektera IGEN!Det är synd men thats reality!
Anonym: Exen, det ständiga problemet.Vad skulle vi göra utan dom va?
Fuck em.
Ny tid ny strid
Jag är inte hon/han
Och som alla vet! Vi alla människor är olika. It's not the same, It's not the same:P
Antigen bättre eller sämre,
I am/shood be better than she/him, that's why you are with me!(är personen sämre än ditt ex,har du personen för att inte vara själv, eller vill försöka knäcka exet med ngt nytt, eller så tänker man med kuken)
Marisel:
Oj,hade visst inte märkt en del ord du skrivit, hehe hmm hmm watch your language,haha
Men iaf, yess, exen, det ständiga problemet!
ÄSCH säger jag bara, dom är problem om man låter dom vara ett problem, BESTÄM DIG!
Jag vet, ex temat kommer ALLTID att vara mer eller mindre känsligt, men se det inte som ett hot,se på dig SJÄLV, TRO på dig själv,och SE vad din partner gör mot Dig...lever han NUET eller är han/hon kvar i det förflutna...?
Låt dig inte bli nertrampad av någon som redan har varit...,men jag säger itne att det är en enkell match, it isnt, vi är mänskliga, vi behöver kanske veta ett och annat, vi behöver kanske se vem det är, vi har ju trots allt KÄNSLOR,vi behöver kanske lite information och framförallt bekräftelse,vissa mer och vissa mindre...
men Jaga inte ,för då jagar du upp dig själv bara och mår dåligt.Stå för den DU är, tro på det NI har NU, var dig själv och lev i ro med dig själv, Du vet bäst själv where you Belong!!! och när du vet att det är rätt... då är det rätt!
Anonym:
Bäst för sist. Erövringar
Shut da fuck up!
Så mina damer/herrar.
Varför fokusera på vad man inte bör dela med sig?
Det du gör då är att begränsa kommunikationen. Och vi vet att en utav dom viktiga nycken i ett förhållande är just kommunikation.
Man ska kunna prata/diskutera/förhandla:) om allt i ett förhållande!
Vad tycker ni?
Marisel: Kort och gott : EXAKT!!! Kommunikation & Respekt!
5 saker din partner INTE vill veta...
Jag mår lite bättre nu tack och lov, har fått i mig en liten powernap och det känns som att man har fått lite styrka tillbaka.
SKÖNT!! but i didnt make it to the birthday party thou...det gick bara inte...kroppen sa ifrån efter jobbet.
Så istället har jag vilat och läst igenom lite om ett och annat, bland annat om detta.
Det var så roligt att läsa för vissa saker stämmer ju verkligen in.
Här kommer det, såhär stod det :
---------------------------------------------------------------------------------
Fem saken din partner absollut INTE vill veta!
Att ett förhållande ska vara baserat på tillit och att man ska kunna prata om allt med sin partner är vad de allra flesta tror. Men det finns gränser för vad man bör prata om med sin älskling. SalongK.se listar 5 av dem- kolla in!
1. Tidigare sexpartners
Inför vännerna skulle nog de flesta vilja skryta om att de haft sex med en riktigt attraktiv person, tjej som kille. Men inför sin partner bör skryt om tidigare erövringar hållas hemliga då svartsjuka och missförstånd som allra oftast visar sitt fula tryne.
2. Du bodde hemma hos föräldrarna tills nyligen
Visst kan det hända att saker och ting inte går som planerat när det gäller jobb eller boende och du hamnar hemma i gamla pojk/flickrummet hos föräldrarna för en tid igen. Detta är dock något man inte skryter om för en dejt eller en partner då det enligt undersökningar visat sig vara en av de mest oattraktiva egenskaperna hos en person. De flesta tänder på starka, självständiga partners och inte någon som är över 21 års ålder men inte ens har ett eget badrum.
3. Dina kompisars upptåg och erövringar
Skryt aldrig om dina singelvänners alla erövringar för din partner. Detta resulterar nästan alltid i att din partner börjar fundera på om även du vill börja leka igen och vara en fri singel. Med andra ord, din partner kan bli osäker på dina avsikter och hur pass seriös du är i förhållandet om dina bästa vänner bestiger nya berg varje kväll.
4. Dina ex
I ett förhållande är det näst intill omöjligt att aldrig prata om tidigare förhållanden och partners. Men se till att aldrig bli för långrandig i dessa diskussioner. Börja för guds skull inte berätta varför just den personen
var så speciell, allt det roliga ni upplevde tillsammans eller hur bra de var i sängen. Håll det enkelt och rakt med namn, ålder, hur länge ni var tillsammans samt varför det tog slut. Överflödig information i ämnet Ex- pojk/flickvänner är som oftast mycket känsligt.
5. Du var intresserad av din partners vän först
Detta exempel är nog självklart för de flesta men vi är övertydliga för säkerhets skull. Var du intresserad av din partners vän till en början bör du inte dela den infon med din partner. Att få veta att man är ett andrahandsval vill nog ingen veta.
Har du något exempel på vad man inte bör dela med den man älskar? Eller tycker du man ska dela allt i ett förhållande?
Källa: IVillage
--------------------------------------------------------------------------------------------------------
Lämna gärna en kommentar och diskutera...
Ärlig kommunikation
Hur viktig är kommunikationen för Er?
Jag vet att den är livsviktig för mig i alla fall, utan kommunikation går vi varken framåt eller bakåt,vi stannar upp & grubblar över en massvis missförstånd...detta inte bara inom kärleksrelationer, utan relationer överhuvudtaget.
Det kan vara relation till en vän, till familj, till arbetskollega..just everything!
Men just nu siktar jag mig mer in på kärleksrelationer eftersom det området är starkast för tillfället.
Det känns som att mycket kretsar kring det temat för dom flesta,det har det väl alltid gjort?
För mig är kommunikation "nyckeln" i en relation,det är basen till allt man har och som man sen sakta men säkert utvecklar,tillsammans.
Som jag nämnt tidigare vill vi alltid i en relation bli ETT och vägen dit är livslång,knepig men samtidigt något så underbart,men man behöver varandra,det handlar om att ge och ta.
Har vi bra kommunikation kan vi visa respekt och empati för varandra utan att det ska kännas svårt,och med det undviker vi att kränka eller såra varandra.Har vi kommunikationen som bas ger vi varann trygghet automatiskt,det är också en viktig grund för en bra relation. Jag funkar så,om jag känner mer trygghet har jag lättare att öppna mig för att både prata ut och lyssna på min partner.Det handlar liksom om att "överföra det man känner och byta budskap" eller?
Det är liiika svårt varje gång, speciellt om det handlar om känsliga teman..men vi måste lära oss att lyssna på budskapet, låta den andra överföra , sen känner vi efter, kontrollerar med känslor och egna tankar, och sedan komma fram till ngt tillsammans.Det behöver itne alltid vara ett positivt svar om att man tar emot allt utan att respektera ens egna känslor, utan man kan absolut säga: "nej tack...kan inte ta emot det"... men då måste man självklart ge förklaringar så att den andre förstår och kan ta emot..det kommer alltid ut ngt positivt utav det negativa också...sålänge man behåller respekten.
Tjatigt jag vet... men det är så det är,och glömmer man bort det så måste man tyvärr upprepa det...
Om vi undviker att kommunicera med varandra skapar vi en osäkerhet som ger space till en massa misstolkningar,och vi drar helt fel slutsatser, det är så viktigt att kommunikationen inte heller bara ssker i ord utan även i handling.
Vi måste försöka förstå varandra!!
Förståelse handlar inte om att man ska försöka Vinna över den andra...och det händer ofta, att man med förklaringar försöker stämpla saker på fel sätt...båda kan ha rätt och båda kan ha fel!
Om vi vet att att kommunikationen inte fungerar som den ska så kanske vi måste börja tänka om, känna efter vad vi egentligen vill, älskar vi varandra? ...gör vi det så Måste detta få en förändring, det är inte så svårt om båda vill få det att funka!!Men man måste prioritera relationen...
Man kan bli helt galen av dålig kommunikation,och man sårar bara varandra om varandras buskap inte når fram!
STOP IT!! ... det är inte hälsosamt!!!
LOVE; UNDERSTAND, AND LOVE AGAIN!!
Jag lovar att ni inte kommer att ångra Er om ni lär Er att tänka 2 gånger innan ni agerar...
Genom att såra andra sårar du dig själv mer...
En sund kärleksrelation
Varför tror vi alltid att kärleksrelationer är en dans på rosor?
Eller rättare sagt, vi tror inte, utan vi vet att det inte är en dans på rosor MEN ändå så har vi svårt att förstå och hantera svåra och jobbiga situationer... vi tar oftast den enklaste vägen...
Vi ger upp!!
FARLIGT! Ge inte upp för minsta lilla, jag säger inte att man låta bli att reagera,utan reagera och Agera,men dra inte för hastiga beslut och ta inte den lättaste vägen.
Du kommer att må dåligt själv om du sen ångrar ditt beslut!Ge det en chans,ge det tålamod och utvecklas...
Få till en sund kärleksrelation istället.
Vi vill alla ha det bra inte sant? men som sagt det Blir vad man själv Gör det till!!
Jag har märkt att allt vi går igenom i en "vuxen relation ,allt vi vill ha, har en sammankoppling till hur vi hade det när vi var barn,hur vi hade det med föräldrarna.
Det handlar liksom om att skapa fram ett band,när man är liten skapar man ett band med föräldrarna, och som äldre skapar man ett band mellan två vuxna.
Vi vill bli bekräftade och vi vill synas från början...precis som när man e liten,sen vill vi bli Ett med varandra,och allt e så fint i början av förälskelsen.
Därefter kommer alla andra behov, trygghet,stabilitet,acceptans,empati och omsorg.
Och det är HÄR det blir svårt oftast...
Det är jätte svårt att komma överrens och bli ETT med en annan person,det är en livslång process.
En sund relation ska bygga på balans mellan varandra,båda ska kunna känna trygghet och båda ska ha rätt att få uttrycka sina känslor och tankar.
Men vi kan inte heller blunda för verkligheten, det är naturligtvis att vi alla kan bete oss dumt ibland,vi bråkar,men det är livsviktigt att vi inte glömmer att INTE kränka varandra.
Det handlar om att vara lyhörd för varandras behov,och handla efter det, efter vad både DU och jag önskar ,och sen utvecklas Tillsammans. Vi måste kunna utveckla det så vi kan SE varandra och ta in varandra.
Man ska SJÄLVKLART inte hålla på att förändra en hel person ,utan man måste lära sig att acdeptera varandra som man är i Stora drag! Men visst, det finns absolut detaljer som man har rätt till att påpeka,man ska ha rätt till synpunkter på ett och annat, ex beteenden så får man gå efter det sen, mötas halvvägs.
Men gränsen är tunn, det får ju inte blir ett livsprojekt att hålla på förändra saker och ting...då blir det bara fel...Du måste se efter själv, är det så att du känner att du hela tiden MÅSTE förändra den andra för att du är missnöjd, då kanske det är dags att tänka om??
Du får inte låta dom egna behoven gå ut över den andra helt!!
Var rättvis!
Kommunikation är så viktigt,omtanke också!
Den förmågan är den samma som vi hade när vi var små om vi tänker efter ordentligt...förmågan att kunna utforska varandra,och nyfiket få upptäcka varann.
Jag känner själv,om jag kan reflektera och fundera lite över mig själv och mitt inre i en relation så ger det utveckling på ngt sätt..för att man lär sig att må bra med sig själv först.Det är jätte viktigt för mig att jag får kontakt med mina egna känslor,mina styrkor och speciellt mina svagheter.Och att sedan kunna express myself!
Det är så vitkigt för mig at tkunna ha förmågan att dela mina känslor med "andra"...vi behöver nog det allihoppa,men det är ingen lätt match många gånger,och då backar vi ur istället...nej nej nej ...inte bra!
Men kom ihåg att alltid vara medveten om att man påverkar varandra beroende på hur man SJÄLV känner sig, är man till exempel stressad eller har problem så kan det påverka den andra. Brist på självinsikt leder oftast til missförstånd och tjaffs.
Försök...ge inte upp...känn efter...visa...bekräfta... Älska!!
Rensa tankarna
Såhär kan vi känna att det ser ut uppe i hjärnan på oss,med mängder av blandade känslor och tankar.
Suddigt och invecklat...
Men allt behöver inte vara så svårt ibland fastän det känns helt hopplöst.
Jag tror att det är vi själva som förvärrar vissa situationer genom att INTE lyssna på oss själva,på våran känsla.
Vi berörs alldeles för mycket av omgivningen,vad folk ska tro, vad folk ska veta och inte veta,hur folk ,du , han eller hon kommer att reagera just för att JAG är på ett sätt...och allt detta påverkar och förvirrar oss eftersom det är oerhört svårt att få vissa saker att funka...speciellt om man är två...
Men det går!
Vi behöver alla en break up någon gång,speciellt om man haft det tufft ett tag.
Men allmänt så behöver vi alla ändå en liten tid för oss själva from time to time...en timme varje dag ... eller bara någon gång i veckan...
Det är skönt! och den timmen kan vara värd GULD!
Var för dig själv,gör ngt du gillar att göra...fyll dig med ro och förståelse med dig själv.
Att promenera hjälper, eller bara sitta bekvämt ngnstans med härlig musik.
Se till att komma bort från allt,vara avskärmad , stäng av mobilen om du måste eller ljudlöst(sjklart säger du till omgivn innan så ingen blir orolig)
Se bara till att komma bort från all mystik,släpp all oro,vem ringer,vem ringer inte?jobbet..ja allt...
Rensa tankarna...töm dig inte på varken tankar eller känslor utan låt dom sköta sitt,låt dom flöda runt där,du kommer att märka att dom talar för sig självt och då känner du efter vad som är viktigast att ta tag i just då...det är otroligt hur chockad man kan bli ibland av hur tankarna sprider sig från det ena till det andra, och att vissa finns där hela tiden...en specifik känsla kanske..?
Det är bara DU som vet,och tro mig...utmaningen är HUR man hanterar allt detta...
Men känslan är den du ska lyssna på...gör något positivt utav den,gråt om du måste,agera om du måste,riskera om du måste...du är inte mindre för att du are making up your mind and talking it out loud...
Be true to yourself then you´ll be true to the people you have around and they´ll be true to you back!
Just LOVE!
Min promenad idag...det var härligt...
-------------------------------------------------------------------------------------------
Som vanligt har jag alltid musiken med mig...här är en del låtar som jag hade på min promenix..
Ensamhet
Varför känner vi ensamhet?
Alla känner vi oss ensamma någon gång,mer eller mindre.
Vi kan känna oss ensamma trots att vi bor och lever i en stad där man har folk omkring sig hela tiden.
Ibland kan känslan vara så stark att den plågar en och den är bara helt omöjlig att få bort,den kan hålla sig i en hel dag och man går runt och känner sig helt förstörd,och ibland kan detta pågå i en längre period.
Jag kan själv tycka att det kan kännas rätt skönt ibland att få en liten gnutta känsla av ensamhet för den väcker olika tankar hos mig och man lär sig att hantera och se saker annorlunda.Det får absolut inte hålla på allt för länge då man kan hamna i någon slags depression.Känner du att du mår dåligt av den känslan måste man fort göra ngt ... det finns andra vägar och du är inte ensam !!
Ibland känns det som att ingen lyssnar på en, ingen förstår och inte ser en överhuvudtaget, det kan till och med hända i en relation.
Man har kännt att man saknar alla dessa små detaljer.
Jag vet inte vart den här ensamhetskänslan kommer ifrån...jag tror ändå att den inte bara är psykisk och pga alla andra omkring en, utan mkt beror på vad man själv har för inställning, hur man själv mår ochhur man styr sitt eget liv.
Allting går hand i hand... det är klart att fysiskt och psykiskt också går ihop, vi behöver alla bekräftelse på olika sätt...En särskild sida av ensamhet är att sakna fysisk kontakt med sin partner till exempel.
En kram, en puss, att någon bara tar en i handen när man minst anar det,det behövs!
Ibland skriker man bara efter bekräftelse inombords men man vill att det kommer självmant och utan order,för då känns det automatiskt äkta.
Ah krångligt men vi mänskliga fungerar så..gör vi inte?
Det är inget fel med att känna sig ensam eller ledsen ibland,vi är skapade av känslor som jag har nämnt tidigare,men ändå är det mycket upp till en själv att bestämma sig för att ändra på sig lite.
Man kan lära sig att hantera känslor och situationer och förändra.Då menar jag inte att byta identitet helt och hållet utan att förändra små saker,förändra sitt sätt att vara mot andra och sätter att möta motgångar.
Ibland klarar vi oss inte själva och då måste vi våga ropa på hjälp!
Det är inge fel...att prata med någon hjälper..En vän, partner,familjemedlem eller bara någon annan utomstående.
Proffissionell hjälp finns att få.
Det hjälper, i promise men om DU själv är Bestämd!
Allting kommer från dig själv, ingen kan hjälpa dig om du inte vill hjälpa dig själv!!
Och stöt inte bort dom i din omgivning som verkglien känner och finns där för dig , Se dig omkring innan det är försent!!
EN VARM KRAM och TRO på dig själv!!!
Glöm inte att krama personen du älskar!
