.

Att vara deprimerad vet vi alla hur jobbigt det kan vara,det blir alltmer vanligt och det verkar som alla precis alla blir drabbade förr eller senare,chansen är stor till att man hamnar i en sådan cirkel tyvärr.
Fastän det är så många som bär på det så känner vi oss så ensamma när vi väl har det,varför?
Man "skäms" av att prata om det och man låtsas oftast om att man mår bra, men i slutändan ljuger man bara för sig själv...det hjälper inte att neka till hur man mår,varken för sig själv eller ngn annan.
Vägrar man att insé hur man mår så kan man aldrig gå vidare tror jag...
Titta dig själv i spegeln och fråga dig själv hur du mår och acceptera läget,för du är inte mindre bra för att du går igenom en mörk period.
Att kunna stå för det som är, att kunna erkänna att man mår dåligt är bland det starkaste man kan göra.

Men det måste vända, och där kan bara DU ta första steget,ingen annan kan göra det åt dig.

Jag fick en kommentar av ngn (tackar för den) som skrev att jag verkade ha "topp psyke"...
Njaa, jag kan säga såhär, Topp psyke har jag inte,jag lnskar jag hade det men det har jag absolut inte...jag är som jag är tack vare allt jag fått gå igenom. Har man haft det tufft ett bra tag och tar man sig upp igen så hinne rman lära sig en hel del, man utvecklar psyket till ngt bättre.Jag gör mitt bästa, jag har lärt mig att sätta mina egna gränser och jag har mål i livet. Det är dom målen som får mig att kämpa mig uppåt. Det handlar om att kunna tänka stort, att tänka framåt.
Man behöver absolut inte bestämma ngt i förväg, ett exempel... om man är tillsammans med n gn, många skräms iväg av att man tänker in i framtiden, men så ska det inte behöva vara.
Att vara tillsammans som sagt handlar om att kunna enas och komma överrens om saker och ting, och att kunna prata om framtiden är så viktigt, man behöver absolut inte gifta sig dagen efter men det handlar om att man har mål tillsammans, så at tman har ngt att bygga på,så att man ser ett mål...sen hur det går på vägen dit är en helt annan femma, går det, så går det...går det inte så var det väl inte menat men då har manju iaf försökt.
Att INTE ha ngt å se fram emot, om allt är "förbjudet" om man inte kan prata om framtid då kan man i princip inte bygga upp ngt, inte tillsammans iaf... man bygger istället upp sina egna liv och glider ifrån varandra.
OLYCKLIGT tycker jag, speciellt om man har känslor för varandra.
Låt oss snälla inte bli skrämda av framtiden i förväg...det förstör!



Man kan känna sig deprimerad av olika skäl i llivet,det kan vara precis vad som helst.
Det är liksom nedstämdhet ,sorg, allting känns jobbigt,och ingenting funkar som man vill.
Det kan vara separation, att gå ifrån ngn man fortfarande älskar,otroligt svårt och jobbigt ibland.
Men vad vore vi egentligen utan alla dessa motgångar?
Jag har lärt mig att utan allt detta hade jag aldrig kunnat hitta nya vägar i livet.
Man känner lite av allt, man är trött och helt energi fattig ibland,man plågas av känslor och man har lättare att nervärdera sig själv,man får ångest,det blir svårt att fatta beslut,man går ner i vikt och man sover dåligt,allting liksom i en ond cirkel.

NEJ! vi måste ta oss upp igen, vad som än krävs, we have to rise up to see the light!


 Stanna upp, och se vad som behövs förändras i ditt liv.
Hitta dig själv och se dig själv i ett helt nytt kapitel.
Att kunna inse vad man inte vill göra, och hurman Inte vill må gör det hela mkt enklare.
Skriv ner det gärna om du måste, vad är bra och vad är mindre bra för dig.
Ansträng dig, det hjälper för i slutet blir du 10 gånger starkare när du märkt att du har försökt och klarat dig.

Ibland behöver man vara "själv" och ibland behöver man gå igenom en mörk period.
JAg försöker alltid att inse och erkänna för mig själv att den mörka perioden kommer att vara tuff,jag kommer att få gå igenom situationer jag inte förväntat mig,jag kommer att få en del motgångar men jag vet samtidigt att dom motgångarna kommer att lära mig ngt, det är sjukt men så är det...man lär sig, man bllir en bättre människa men det tar tid... det kan ta väldigt lång tid...det gäller att inse det och ha tålamod med läget...och hela tiden försöka att INTE gge upp!
Kämpa dig fram, för du är påväg till ngt bättre.
Det är värt allt detta...

Bara Du vet vad som är bäst för Dig, gör saker du gillar, Res om du måste, Dansa om du måste, umgås, jobba,vila,lyssna på musik...Unna dig själv lite tid!!
Dröm dig bort i verkligheten.
Lugnt och tydlligt kommer du at tkomma fram till: "jag är, jag vill och jag tycker"
Att kunna ställa lite krav och våga visa sina behov och önskemål stärker självförtoendet,du blir starkare och du lever då ett ärligare liv.
En känsla kommer alltid att vara en känsla, man kan inte tvinga bort känslor så vad du än gör blunda inte för vad du känner... ignorera inte, gör det som känns rätt för dig och När det känns rätt,tvinga inte fram ngt men agera i sinom tid.

Be able to see a change!!!

KÄRLEK!


Det finns alltid solljus i mörkret om du själv vill se det
Don´t close your eyes & you´ll see!