.

Varför tror vi alltid att kärleksrelationer är en dans på rosor?
Eller rättare sagt, vi tror inte, utan vi vet att det inte är en dans på rosor MEN ändå så har vi svårt att förstå och hantera svåra och jobbiga situationer... vi tar oftast den enklaste vägen...
Vi ger upp!!

FARLIGT! Ge inte upp för minsta lilla, jag säger inte att man låta bli att reagera,utan reagera och Agera,men dra inte för hastiga beslut och ta inte den lättaste vägen.
Du kommer att må dåligt själv om du sen ångrar ditt beslut!Ge det en chans,ge det tålamod och utvecklas...
Få till en sund kärleksrelation istället.

Vi vill alla ha det bra inte sant? men som sagt det Blir vad man själv Gör det till!!

Jag har märkt att allt vi går igenom i en "vuxen relation ,allt vi vill ha, har en sammankoppling till hur vi hade det när vi var barn,hur vi hade det med föräldrarna.



Det handlar liksom om att skapa fram ett band,när man är liten skapar man ett band med föräldrarna, och som äldre skapar man ett band mellan två vuxna.

Vi vill bli bekräftade och vi vill synas från början...precis som när man e liten,sen vill vi bli Ett med varandra,och allt e så fint i början av förälskelsen.
Därefter kommer alla andra behov, trygghet,stabilitet,acceptans,empati och omsorg.
Och det är HÄR det blir svårt oftast...
Det är jätte svårt att komma överrens och bli ETT med en annan person,det är en livslång process.

En sund relation ska bygga på balans mellan varandra,båda ska kunna känna trygghet och båda ska ha rätt att få uttrycka sina känslor och tankar.
Men vi kan inte heller blunda för verkligheten, det är naturligtvis att vi alla kan bete oss dumt ibland,vi bråkar,men det är livsviktigt att vi inte glömmer att INTE kränka varandra.
Det handlar om att vara lyhörd för varandras behov,och handla efter det, efter vad både DU och jag önskar ,och sen utvecklas Tillsammans. Vi måste kunna utveckla det så vi kan SE varandra och ta in varandra.
Man ska SJÄLVKLART inte hålla på att förändra en hel person ,utan man måste lära sig att acdeptera varandra som man är i Stora drag! Men visst, det finns absolut detaljer som man har rätt till att påpeka,man ska ha rätt till synpunkter på ett och annat, ex beteenden så får man gå efter det sen, mötas halvvägs.
Men gränsen är tunn, det får ju inte blir ett livsprojekt att hålla på förändra saker och ting...då blir det bara fel...Du måste se efter själv, är det så att du känner att du hela tiden MÅSTE förändra den andra för att du är missnöjd, då kanske det är dags att tänka om??
Du får inte låta dom egna behoven gå ut över den andra helt!!
Var rättvis!



Kommunikation är så viktigt,omtanke också!
Den förmågan är den samma som vi hade när vi var små om vi tänker efter ordentligt...förmågan att kunna utforska varandra,och nyfiket få upptäcka varann.

Jag känner själv,om jag kan reflektera och fundera lite över mig själv och mitt inre i en relation så ger det utveckling på ngt sätt..för att man lär sig att må bra med sig själv först.Det är jätte viktigt för mig att jag får kontakt med mina egna känslor,mina styrkor och speciellt mina svagheter.Och att sedan kunna express myself!
Det är så vitkigt för mig at tkunna ha förmågan att dela mina känslor med "andra"...vi behöver nog det allihoppa,men det är ingen lätt match många gånger,och då backar vi ur istället...nej nej nej ...inte bra!
Men kom ihåg att alltid vara medveten om att man påverkar varandra beroende på hur man SJÄLV känner sig, är man till exempel stressad eller har problem så kan det påverka den andra. Brist på självinsikt leder oftast til missförstånd  och tjaffs.

Försök...ge inte upp...känn efter...visa...bekräfta... Älska!!