.

Hur släpper man taget om ngn som man har älskat så mkt,om ngn som man har brytt sig om?
Det är ingen enkell fråga å besvara kan jag ju tala om för Er...
Det är så olika varje gång tror jag,allt beroende på vem det handlar om och vad man har gått igenom,vissa är "lättare" att "glömma" än andra... men hur gör man ? hur gör du? hur gör jag?
Vad är rätt och vad är fel?

-----------------------------------------------------------------------------------------------
Att bli tillsammans med ngn kan inte heller alltid vara lätt, det är så mkt man vill veta men framförallt vill man kunna känna sig säker,150% säker på att det känns rätt...
Säg mig då, hur lättt är det då att behöva göra slut med ngn om det en gång har varit svårt att ens påbörja ngt...

Att blotta sina djupa känslor för ngn är inte heller en enkell match.. speciellt inte när det leder mot ett slut..att kunna erkänna för ngn att känslorna börjar dö ut efter att man en gång älskat kan ta livet av dig...Man är ju inte ond,man vill ju inte skada eller såra ngn! Men i en sådan här situation så kommer det ALLTID att vara ngn som blir mer drabbad än den andra...det är bara att inse, en tråkig nyhet kommer alltid att vara en tråkig nyhet.

Det kan ju finnas tusen olika anledningar tilll att ngn gör slut,det behöver in te betyda att känslorna har dött helt men det är alltid för ngnting allt tar "slut".

Om jag ska tala för mig själv så ska jag vara ärlig och säga att jag föredrar tusen gånger att min partner pratar med mig angående det som sker, bra som dåliga nyheter...det må svida men jag tror helt ärligt att det är den enda "lösningen till att man kan känna sig lugnare...i längden.
För att sluta att höra av sig bara sådär plötsligt utan som helst förklaring är inge bra tecken...för varken Dig eller Mig...det leder till enbart en massa missförstånd!
Var rak istället.. kom ut med sanningen fastän det kan svida men tro mig.. ärligheten uppskattas ALLTID!!!

Alla reagerar vi olika sjklart nä ma får ett tråkigt och obehagligt besked...
Och det är upp till oss att kunna respektera andras känslor,det är så viktigt att låta varann kunna bearbeta känslorna ifrån,ta itu med ettoch annnat...

----------------------------------------------------------------------------
Jag ska berätta en sak som hände mig en gång.
Jag hade en pojkvän en gång för några år sedan som jag kom väldigt nära,vi hade ngt väldigt seriöst och vi till och med flyttade ihop. Som alla varnar:"flytta inte ihop för snabbt,lär känna personen först vänta nått år"
ÄSCH däger jag bara, jag brukade oxå tänka så tills det hände mig,vi hade varit tillsammans i enbart 3 månader och vi bestämde oss för att flytta ihop,hel sjukt men det kändes helt rätt,för båda.Det var liksom en självklarhet för oss att ta det steget, absolut inte för att vi hade bråttom ngnstans men för att det bara blev så, och helt ärligt så funkade det hur bra som helst.
Vi kom bra överrens m varann hemmma,vi hade nästan samma principer när d gällde saker hemma.
Vi liksom delade på alla uppgifter och det var ingenting som han tyckte var ansträngande...vi möttes halvvägs med andra ord.
MEN...någonstans där fanns det ett glapp mellan oss.. ngnting där stämde inte riktigt och vi hade våra issues(som alla par har,normalt) MEN saken här var att han hade otroligt svårt att prata om vissa saker och d gjorde ju inte saker och ting bättre...okej, long story short, det ena ledde till det andra och det tog slut mellan oss för att han var Otrogen, såklart.
(det där är en annan historia)
Men ah, jag klarade inte av det så d tog slut helt enkellt,men efter ett tag efter en massa förlåtelser och så vidare så gick vi ändå tillbaka till varann men ngnting var fortf konstigt, d var ngt hos honom som inte riktigt stämmde,jag bara kände av att känslorna var inte på topp..så jag leeed...och bad honom snällla säga till mig att han inte älskade mig längre...
Det tog mig flera timmar å få honom säga det... TILLS han sa det....

Och DÄR låg jag.. med ett krossat hjärta,det var som en kula rakt in i hjärtat!
MEN som man bäddar får man ligga,... Jag Baaad om det...och jag är tacksam för det idag!!
Jag visste att om han bara var tyst så hade jag ALDRIG kunnat släppa taget....men nu fick jag.. en kniv i hjärtat och från och med den dagen så lärde jag mig ngt nytt... jag bytte kapitel i mitt liv... jag var bestämd.
Jag gräääääät som ett barn såkalrt och var helt krossad.. MEN det var den natten...Not more...

Sakta men säkert så började känslorna att dö ut...
Jag satte mig själv i fokus och gjorde en massa saker som fick MIg att bli glad...jag gjorde saker som var viktiga för MIG och försökte bara liksom hållamig sysselsatt hela tiden,just för att slippa det här tänkandet hela tiden.
MEN SJÄLVKLART så tillät jag mig själv att bryta ihop då och då... de tär mänskligt annars kommer man aldrig ifrån det man bär inombords.
Man måste lära sig att ändå acceptera känslorna som dom är.. dom finns där och man måste få ut det på ngt sätt...
Men det jag inte gjorde var.. att börja hata honom.
Fastän han hade sårat mig så illa så Kunde jag inte hata honom, d kändes inte rätt och därav lät jag mig inte tvingas till å hata honom.Det kändes onödigt att tvingas göra ngt man inte ville.
Jag tror att kunna acceptera läget som person och kunna erkänna för sig själv att man mår dåligt är bland det STARKASTE man kan göra.
Lätta på dina känslor,var dig själv ...du behöver inte eller rättare sagt, du Måste Inte börja hata ngn bara för att den personen inte besvarar dina känslor som du vill...
Gör det itne svårare än vad det redan är, tillslut kommer det ändå bara vara DU som lider utav det.

GRÅT om du måste, skrik om du måste, ät om du måste, skratta om du måste, gå ut, Gråt IGEN... bara VAR DIG SJÄLV och ge det tid så kommer du att se att livet går vidare...för dig och för alla andra.
Det är bara svårt att tänka sig det när man precis förlorat ngt man en gång älskat.

Men jag brukar tänka såhär när jag blir "desperat"...när jag får panik...
Tänk... okej, det är slut nu, och det tog slut för en anledning.. antagligen för att det var riktigt illa.. okej.. dåså...det som ¨hålle rmina känslor lugnare är att det absolut inte kan bli värre än var det redan har varit...
Tar det slut, så är det ngn d värsta...eller det svåraste beslutet.. MEN.. det kan alltså bara bli bättre...
Världen går inte under och med tiden så vet jag att vi på ngt sätt läker alla sår...

Eller?

Glöm inte att varje utgång är en ingång till något nytt!!!