Haven är aldrig stilla, jorden snurrar alltid, marken går från berg till småsten...
Det rör sig, allt rör sig !!! sa en god vän till mig och han har så rätt.
Det är alltid nånting som rör sig, livet i sig, tycker ni inte?
Om ni bara tänker efter.
Livet är en utmaning i sig...there is allways something that´s moving.
En känsla, en tanke. Sen HUR det rör sig är nog lite upp till var och en ,man kan påverka mycket.
Det blir vad man gör det till oftast. På både gott och ont.
Du agerar alltid efter en känsla.
Du känner, du agerar,du känner för att något har påverkat dig och dina känslor. En handling?
Ah vi är ju så invecklade vi mänskliga varelser. Men i grund och botten är det inte så komplicerat.
Jag har kommit fram till att det gäller att Hitta sig själv, att hitta känslor och lyssna på dom.
Vi sopar oftast allt under mattan för att det är den enklaste vägen.
Och vi gör det omedvetet...samtidigt som vi ignorerar en känsla så kväver vi oss själva.
Vi låtsas må bra utav det, men egentlgien mår vi bra enbart för stunden.Vi ljuger alltså för oss själva, vilket gör att vi i längden får ångest.
En känsla kommer alltid att ta över på ngt sätt förr eller senare.
Varför inte bara vara ärlig mot sig själv? trots stoltheten?
Vart kommer vi med det?
Vi sårar oss själva samtidigt som vi skapar sår hos andra,Jag , du , vi är alla skyldiga till det nångång.
Ingen är fel fri.. men man lär sig.
Det är sjukt jobbigt att lyssna på en känsla ibland... speciellt när den kanske inte ritkigt är välkommen.
Men vad ska du göra.. om du ändå känner den? du känner för en anledning.
You have to face a feeling,agera och riskera!
Men var beredd på allt,ett ja, ett nej,var realistisk.
Det klart, det ä aldrig kul att få ett nej men det ä värre att inte veta, då kommer du alltid att undra.
Känslan kan leva kvar trots att du kanske inte lever upp till den som du vill eller drömmer om,för att det antingen inte går eller för att du har hinder...men känslan kommer alltid att finnas där tills den slockar själv, Om den ens slocknar.
Det vet man med tiden.
Tufft... jag vet.
Väldigt tufft ibland... men ah.
Alla har vi ett förflutet med mer eller mindre skada,eller hur?
Varför bromsar vi då?Varför blir det svårare och svårare för varje gång?
Jo,för att du är kvar i ditt förflutna som påverkat dig starkt
det kan man vara.. d e sunt men till en viss gräns ,man får inte låtas blockeras
ingen är den andra lik
alla vet vi att vi får konsekvenser nångång
hinder....
svårigheter...motstånd...bråk...
so what.. that fukkin life.. we have 2 face it,Tyvärr
och agera
ta del av ditt förflutna. men låt det ge dig ngt gott..av kanske det onda men LÄR....stanna inte upp
du får inte fastna i ditt förflutna om du vill framåt i livet
man kansek får liknande problem ...men det behöver inte betyda att det är kört och att d kommer att sluta på samma sätt som innan...eller hur, vi löser saker på olika sätt med olika personer, vi måste lyssna på varann, respektera och offra lite.
men såklart.. tillåter man itne sig själv att testa.. så går d inte
ge nya saker nya människor en chans
men då en ÄRLIG chans med tålamod och Hopp!
En chans som vara mer än en minut, en timme, en dag,vecka eller månad...En chans med KÄNSLOR....låt känslan tala....den positiva sidan av känslan!
Det är svårt, och det kommer alltid att vara svårt mer eller mindre,det är då vi måste lära oss att låta den ljusa sidan hjälpa oss.
En känsla är inte allt men det är grunden till det mesta.
