.

Varför känner vi ensamhet?

Alla känner vi oss ensamma någon gång,mer eller mindre.
Vi kan känna oss ensamma trots att vi bor och lever i en stad där man har folk omkring sig hela tiden.
Ibland kan känslan vara så stark att den plågar en och den är bara helt omöjlig att få bort,den kan hålla sig i en hel dag och man går runt och känner sig helt förstörd,och ibland kan detta pågå i en längre period.

Jag kan själv tycka att det kan kännas rätt skönt ibland att få en liten gnutta känsla av ensamhet för den väcker olika tankar hos mig och man lär sig att hantera och se saker annorlunda.Det får absolut inte hålla på allt för länge då man kan hamna i någon slags depression.Känner du att du mår dåligt av den känslan måste man fort göra ngt ... det finns andra vägar och du är inte ensam !!

Ibland känns det som att ingen lyssnar på en, ingen förstår och inte ser en överhuvudtaget, det kan till och med hända i en relation.
Man har kännt att man saknar alla dessa små detaljer.
Jag vet inte vart den här ensamhetskänslan kommer ifrån...jag tror ändå att den inte bara är psykisk och pga alla andra omkring en, utan mkt beror på vad man själv har för inställning, hur man själv mår ochhur man styr sitt eget liv.
Allting går hand i hand... det är klart att fysiskt och psykiskt också går ihop, vi behöver alla bekräftelse på olika sätt...En särskild sida av ensamhet är att sakna fysisk kontakt med sin partner till exempel.
En kram, en puss, att någon bara tar en i handen när man minst anar det,det behövs!
Ibland skriker man bara efter bekräftelse inombords men man vill att det kommer självmant och utan order,för då känns det automatiskt äkta.
Ah krångligt men vi mänskliga fungerar så..gör vi inte?

Det är inget fel med att känna sig ensam eller ledsen ibland,vi är skapade av känslor som jag har nämnt tidigare,men ändå är det mycket upp till en själv att bestämma sig för att ändra på sig lite.
Man kan lära sig att hantera känslor och situationer och förändra.Då menar jag inte att byta identitet helt och hållet utan att förändra små saker,förändra sitt sätt att vara mot andra och sätter att möta motgångar.
Ibland klarar vi oss inte själva och då måste vi våga ropa på hjälp!
Det är inge fel...att prata med någon hjälper..En vän, partner,familjemedlem eller bara någon annan utomstående.
Proffissionell hjälp finns att få.

Det hjälper, i promise men om DU själv är Bestämd!
Allting kommer från dig själv, ingen kan hjälpa dig om du inte vill hjälpa dig själv!!
Och stöt inte bort dom i din omgivning som verkglien känner och finns där för dig , Se dig omkring innan det är försent!!

EN VARM KRAM och TRO på dig själv!!!


Glöm inte att krama personen du älskar!